BLEKINGES SISTE TOFFELMAKARE

I Kullåkra, strax söder om Bräkne-Hoby, fanns under större delen av 1900-talet ett litet hantverksföretag som många i trakten kände till. Här arbetade Eric Månsson (1918–1994), som kom att bli känd som Blekinges siste traditionella toffelmakare av det gamla slaget.

Från början av 1930-talet och ända in på 1990-talet tillverkade Eric Månsson trätofflor – eller träskor – för hand. Verkstaden, Månssons Toffelfabrik, låg mitt i vägkorsningen i Kullåkra, där vägarna leder mot bland annat Bräkne-Hoby, Järnavik och Väby.

För den som passerade var verkstaden lätt att känna igen. På den röda ytterväggen hängde gula trätofflor – ett enkelt och färgstarkt kännetecken för hantverket som pågick där inne.

Eric Månssons trätofflor blev en del av vardagen för många människor i bygden. De var arbets- och vardagsskor, men också något personligt. Storlek, form och ibland även önskemål kunde anpassas efter kunden.

I dag är hans toffelmakeri en del av Blekinges hantverks- och lokalhistoria. Det berättar om en tid då ett yrkeskunnande kunde gå i arv, ett hantverk kunde drivas på en liten ort och en hantverkare kunde bli en självklar del av människors vardag.

En gång var Toffelmakaren ett yrke. I dag är namnet ett minne.

MINA TRÄSKOR FRÅN TOFFELMAKAREN - MARIA BERÄTTAR

För många barn i trakten var Toffelmakaren – med stort T – en självklar del av uppväxten.

När jag gick i mellanstadiet fick vi våra träskor hos honom. Jag minns särskilt det som hände varje år när hälplanet av gummi till slut lossnade.

Då började det verkliga nöjet.

Vi började slita ner klacken. Målet var att få träskorna riktigt hala – så hala att det gick att åka på klacken i backarna.

När träskorna väl blev tillräckligt hala gick det undan.

Till de vuxnas stora förfäran.

Ett år var det mode med platåtofflor. Mina föräldrar tyckte inte att jag skulle ha sådana, men jag hade tur. Jag fick Toffelmakaren att göra en egen variant åt mig – en halvplatå av trä.

Jag var den enda i skolan som hade sådana.

Och jag var så stolt!

Det är ett av de där små barndomsminnena som har stannat kvar. En trätoffel, en backe och känslan av att ha något som ingen annan hade.

I dag tänker jag på Eric Månsson som mycket mer än en skicklig hantverkare. För mig blev hans träskor en liten del av barndomen – och därför också en liten del av min egen historia.

För mig är Toffelmakaren inte bara en del av Blekinges hantverkshistoria. Han är också en del av min.